Det var jättelänge sen jag la över bilder från kameran på datorn, så idag när jag skulle göra det hade jag helt glömt bort vilka bilder jag hade tagit. Därför fick den nya mappen helt enkelt heta December. När jag väl lagt över bilderna och såg vad de föreställde insåg jag att inga bilder skulle kunna beskriva denna månaden bättre än dem!







Älskar vintern! Men nu ska jag gå och lägga mig och hoppas det är vitt ute imorgon när jag vaknar. Godnatt!

Igår kväll var jag hos Cesar och såg på tv. Plötsligt spelades en sång som jag minns fanns i smurfhits när jag var liten, och genast förvandlades hela lägenheten till 90-tals kalas! Vi lyssnade på all gammal underbar musik som egentligen är jättedålig! Minns ni? Cartoons, Las ketchup, Loona, Smurfarna, Dr Bombay, Dr Macdoo, Rednex, Scatman, Emilia (Big big girl) och massa massa andra! Underbart. Då var musik KUL, nu är det mest tråkigt och seriöst. Dagens ungdomar kommer växa upp och bli megseriösa och inte veta hur man skrattar.

Nu har det gått ett par dagar sen jag senast vaknade och möttes och av glitter utanför fönstret. Idag var de tillbaka! På med mammas fleece och ut med kameran! Först när jag kom in kände jag att jag kanske borde förberett mig lite mer, händerna och fötterna höll på att frysa ihjäl efter en timme utan vantar och med sandaler istället för skor :P
Idag var det lite "bättre" frost än förra gången. Då var det ju bara lite glitter. Idag var det ett riktigt tjockt lager frost som täckte allt som fanns utomhus!

Jag längtar jättejättemycket efter julen nu! Ärligt talat, det känns som det aldrig kommer bli jul. Jag har tagit saken i egna händer och tjuvstartat julen. Julmust, julkort, julklappsetiketter, chokladkalender och clementiner har jag införskaffat, och idag gjorde jag och Claes ett eget julbord. Sen när vi orkar ska vi dessutom dricka glögg. Jag har dessutom skrivit klart alla julkort och slagit in min första julklapp!

Godmorgon! Idag är jag fucked up trött. Natten har varit lång och full av mardrömmar. Av någon underlig anledning drömde jag hela tiden att någon trillade ihop på mitt jobb. Som ni kanske vet jobbar jag som servitris och det är mycket folk som kommer och går hela tiden. Alltså varje gång jag somnade var det någon som svimmade eller fick en stroke eller hjärtattack eller något. Varför har jag sånna drömmar? Jag har i alla fall fått ut en bra sak från det. I drömmarna höll jag hela tiden i tallrikar när personen i fråga svimmade, och efter ett tag kunde jag tvinga mig att kasta tallrikarna jag höll i marken så jag kunde ta emot människan innan den slog i huvudet. Det är faktiskt fett svårt att reagera i tid, till och med i drömmar. Jag har varit med två gånger när mina kompisar svimmade, och jag lovar, det tog säkert fem minuter från att de trillade på marken tills jag över huvud taget förstod att något hade hänt. Hur som helst hoppas jag att jag ska klara kvällen (ska jobba idag också) trots mina få sömntimmar.

Idag är det i alla fall alla helgon. Enligt Värnamo nyheter får man inte förväxla det med Allhelgonadagen. De ligger tydligen på olika datum, men annars känns det inte som att det är någon direkt skillnad. Det spelar egentligen inte någon roll för jag firar inte det ändå. Jag har inte ens några döda att tänka på. Hur otroligt det än låter är det faktiskt så. Ändå tycker jag det hade varit trevligt om jag tog några fina bilder på en pumpa eller något, men det har jag inte gjort! Nu tänker jag ta till ett urgammalt knep och skylla på jobbet. Jag VET att jag har haft en hel vecka på mig att ta bilder eftersom jag har varit ledig, men det räknas inte. Jag har helt enkelt inte haft tid. Eller energi.










Här är lite bilder på Ella och Dilba istället. De är mycket finare att se på än några gamla pumpor <3

Jag tillbringade förra helgen på folkets hus i Habo, och efter det har jag bara varit hemma och sett på tv. Så gissa vad jag tänker skriva om idag?! Habo såklart :)
Det var första gången jag var i Habo så det var ju lite kul att se den delen av Småland också. Det roliga med alla små hålor är att det bara finns en av varje och därför sätter de stadens namn framför allt. Typ "Habos pizzeria" "Habos bar" och "Habos bilverkstad". GULLIGT! Och jag som tyckte Värnamo var litet. Hur som helst hade de en jättegullig vandringsled där jag kunde släppa Kody. Jag hade nämligen med Kody i helgen så han fick se vad jag håller på med på min fritid. 
Nu undrar ni säkert vad jag gjorde i Habo, eller hur? Jo, jag var på grundkurs med SSU. Är man med i SSU får man möjlighet att gå deras grundkurser. Första grundkursen hanldar lite om arbetarrörelsens historia och vad SSU står för. Andra är ungefär samma sak med lite fördjupning. Jag var på andra. 


Precis som alltid i SSU sover man på liggunderlag på golvet. Eftersom min hund är ltie bättre än alla andra tänkte jag att han skulle få extra lyx och sova på en mysig fäll. Men det dög tydligen inte åt honom så han sov på min kudde istället så fick jag ha fällen som kudde.


Söt hund! Jag tror han blev väldigt trött av alla människor och nya lukter, så han gick in i andra andningen. Alltså han blev jättemegasuperbusig och vägrade ligga stilla. Som tur var tyckte alla andra det var skitkul att busa med honom. 


Vanligtvis på SSU brukar jag dygna. Dvs vara vaken hela tiden. Men i helgen kände jag att för Kodys skull var det bäst att jag sov så han kände att han skulle kunna koppla av också. Det funkade rätt bra. Med dator och hörlurar kunde jag koppla bort alla andra som höll på att sprigna runt (det brukar vara därför jag inte sover, jag vill cokså vara med och tramsa!) och när jag slappnade av kunde Kody också slappna av :)


Det var ju halloween i helgen, så vi hade införskaffat spindelnät, spindlar och pumpor att dekorera middagsbordet med. Ärligt talat, har ni någonsin försökt veckla ut ett såntdär låssasspindelnät? Hur krångligt som helst! Det funkade ju typ inte.


Hur som helst glömde vi att dekorera bordet vid middagen, så vi tog med grejerna ner istället. I det mörkaste rummet längst in i källaren hade vi satt upp en projektor så vi kunde så på film. Silent hill i en källare full med spindelnär. LÄSKIGT! Jag vågar knappt se den filmen mitt på dagen liksom..




Skitsmart att nätet klistrade fast sig själv på väggen. GILLA! För övrigt blev det jättefint tillslut.


Kody med sina nya vänner i tv-soffan. Han tyckte också silent hill var läskig så han gick och la sig under bordet istället.

God förmiddag! Idag är det torsdag. En kylig torsdag, frosten och minusgraderna har äntligen återvänt! Tyvärr fick jag idag för första gången uppleva nackdelarna med att ha körkort. Hur mycket jag än älskar frost och kyla är det inte roligt att vid sju på morgonen stå och skrapa rutor. Jag får egentligen inte klaga, jag straffades för min egna lathet. Jag har nu lärt mig att det är mycket smartare att ställa bilen i garaget över natten, trots att det är jobbigt att öppna garageporten.
Nu sitter jag hemma vid köksbordet igen. Äter frukost och läser tidningen. Otaliga gånger under min skoltid har jag blivit kallad både grammatik-Hitler och ordnazist. Idag känner jag av den delen av min personlighet igen. I tidningen finns det nämligen en artikel om ett dödsfall, misstänkt mord, som skedde igår. Jag vet att jag borde fundera över var mänskligheten är på väg eller något i den stilen, men jag kunde faktiskt inte hindra mig själv från att skratta när jag läste. "Han tyckte bilen uppförde sig konstigt och väntade på att den skulle komma tillbaka upp från sjön." står det. Jag är rätt säker på att han inte tyckte det var bilen som uppförde sig konstigt, utan att det är föraren det handlar om. Bilen har ju knappast själv valt att köra fram och tillbaka på vägen utanför. Dessutom väntar han på att bilen ska komma upp från sjön, när den i själva verket aldrig ens var nere i sjön, den var däremot nere VID sjön.
Jag måste även erkänna att jag känner mig som en ordnazist när jag funderar över rubriken till detta inlägget. Heter det grammatikhitler eller grammatik-Hitler? Grammatik Hitler kan man ju inte skriva, då blir det två ord istället. Grammatik och Hitler, precis som att man skulle heta Grammatik i förnamn eller något. Man kan inte heller skriva grammatikHitler, då får man en stor bokstav i mitten av ett ord, och Hitler är ett egennamn och ska skrivas med stor bokstav. Grammatikhitler är däremot inget egennamn utan en benämning, så det kanske skulle fungera om man ignorerar att "Hitler" i sig är ett namn? Det hade underlättat en hel del för mig om någon hade valt att kalla mig grammatikpolis istället..


Det är alltså den här artikeln jag pratar om.

När vi ändå är inne på grammatik ska jag passa på att klaga lite till. Det stör mig jättemycket att man i skolan har blivit uppfostrad till att aldrig börja en mening med ordet "men". När jag pratar börjar jag nästan alla mina meningar så! "Men hur som helst" "Men i alla fall" "Men om vi gör såhär"... Det kan omöjligt vara fel! Om någon jag pratar med ger ett förslag på hur vi ska lösa ett problem, och jag har ett annat förlslag är det väl rätt naturligt att börja meningen med "men" eller "annars"? 

Lite onödig fakta: Hur många av er har någon gång funderat varför ordet och stavas som det gör? Enligt svenska språkets skrivregler borde det stavas ock. Svaret är att det helt enkelt är ett misstag. Jag minns inte exakt hur det var, men vår lärare berättade det för oss någon gång i lågstadiet. Tydligen var det någon tysk fysiker som skulle skriva ett brev och skrev h istället för k, som jag antar hade varit rätt om man använt tyskt uttal.

Gissa om det var en glad Kitsu som vaknade för ett par dagar sen och upptäckte att Farbror Rimfrost hade varit på besök och hela trädgården glittrade i vitt! Undrar när Kung Vinter kommer och bäddar ner oss med ett tjockt täcke snö. Jag längtar inte så mycket efter vintern som jag brukar, men det är eftersom jag verkligen tagit mig tid att vara ute och njuta av hösten i år. Men nu är jag redo för en riktig vinter. Jag hoppas den kommer snart och stannar långt in på våren!

Jag skulle vilja ha en egen talkshow. Kitsunes talkshow. Och den enda inbjudna gästen skulle vara jag. Då skulle jag kunnat sitta och älta mina problem och åsikter hur länge jag ville. Utan att någon avbryter, och jag skulle slippa skriva. Det är lättare att prata än att skriva. En annan artikel i dagens nyheter handlade om Juholt, som tydligen har fuskat med bostadsbidraget. Det är en grej jag inte fattar. Varför får svinrika, överbetalda politiker bostadsbidrag medan lågavlönade hårt arbetande familjer inte får någon som helst hjälp med hyran? Och om man nu är en av de utvalda, varför ska man då fuska till sig ännu mer. Visst, Juholt säger själv att det var ett misstag. Det är inte så svårt att göra sådana misstag kan jag tänka mig. Det är över ett år sedan jag fyllde 18 och fick börja använda internetbanken, och jag tycker fortfarande det är sjukt svårt att betala räkningar där. Deklarering, hur fungerar det? Jag har ingen aning. Alltså, misstag är okej, alla gör dem. Men misstag värda 160 000 kronor? Jag vet inte... Hade jag varit i den situationen hade jag avstått helt från några bidrag. Visst är det kul att ha mycket pengar, men jag hade hellre uträttat ett arbete, fått ut en viss summa pengar i lön och sen använt dem till samma sak som alla andra människor här i landet - betala hyra och mat. Hur som helst var Juholt en politiker jag verkligen litade på. Jag var tvärsäker på att han inte skulle begå några sådana "misstag." Men tji fick jag!

Så löd rubriken till artikeln som snabbt blåste bort dagens ovanligt goda morgonhumör. Vidare kan man läsa att S och V hoppat av en debatt i SVT av den enkla anledningen att de inte vill sitta på samma sida som SD. Som sagt har mitt ovanligt goda morgonhumör (jag skämtar inte, hur ofta är det man jobbar kväll, kommer hem midnatt och ändå är klarvaken klockan åtta på morgonen?) blåst bort och bytts ut mot riktigt irritiration. Jag ska nu öppet och ärligt erkänna att jag håller med Jimmie Åkesson till 100% i hans uttalande om denna händelsen. Sandlådefasonerna har med all säkerhet fått en ny dimension.

Det finns många anledningar till att detta gör mig arg. Bland annat finns det två rätt kända citat som handlar om demokrati. "Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem." och "Bara för att det är min åsikt betyder det inte att det är rätt åsikt." Jag menar, var tog demokratin vägen? Just nu känns det som att de säger "Du får tycka vad du vill, bara du tycker likadant som oss." Jag är socialdemokrat. Jag tycker att jag är har rätt åsiker, men jag tror absolut inte att mitt sätt att se på världen är det enda sättet att se på världen. SD är numera ett folkvalt parti som sitter i riksdagen. Oavsett vad de har för åsikter och hur oerfarna deras politiker är ska de bli behandlade som alla andra! 

Det framgår som sagt i artikeln att anledningen till att de hoppade av debatten är att de skulle ha suttit på samma sida av studion som SD. Huruvida detta är hela sanningen eller inte vet jag inte, men jag är ändå rätt säker på att alla som är ens bara en gnutta intresserade av politik (vilket man förmodligen är om man planerat att se det programmet) är medvetna om att de olika partierna inte samarbetar. Visst kan jag förstå tanken lite, vi har ju ändå två block. De blåa och de rödgröna. I tidigare debatter har man alltså sett de fyra blå partierna på höger sida, och de tre röda på vänster sida. Nu kommer det plötsligt in ett åttonde parti. Resultatet blir alltså att om man "färgmässigt" ska placera dem rätt i studion blir det någonstans långt åt höger. Vilket också leder till att man bryter det högra blocket (eftersom man för balansen skull brukar sätta fyra på varje sida). Det enda alternativet som kvarstår är då att placera dem i mitten, som (för balansens skull) är till höger om de rödgröna. Och alltså skulle kunna uppfattas som att de är en del av blocket. För de personer som levt de senaste året i en igloo på Grönland skulle detta kanske vara ett fullt logiskt samarbete, men för oss andra som bor här är det faktiskt rätt självklart att de inte samarbetar.

En sak som de avhoppade partiledarna förmodligen inte hade en tanke på när de hoppade av är att på grund av dem får SD ännu mer sympati än vad de haft tidigare. De behöver inte anstränga sig någonstans för att få sympatiröster. När jag ser hur de andra politikerna behandlar SD är det nästan så att jag vill börja rösta på dem. Visst, jag är öppen och ärlig med att jag tar avstånd från deras politiska åsikter. Därav inte sagt att jag faktiskt hatar varenda person inom partiet med hela mitt hjärta. Jag menar var man än letar, på alla arbetsplatser, i alla skolor, i varje stad och i varenda parti finns det idioter. Så varför lägga ner tid på att peka ut just dem i SD? Ställ upp i debatter tillsammans med SD så ofta som möjligt för att bevisa att vår politik är bättre än deras säger jag bara! Det är enda sättet. Smutskastning och fult spel kan man hålla på med på andra ställen. Politik är politik och våra politiker är folkvalda.

Slutligen vill jag också meddela att jag har en lösning på det här problemet. Det som handlar om uppställning i debatter alltså. När jag gick på dagis (kanske till och med en bit in på lågstadiet) löste vi orättvisor genom lottning. Jag är ledsen att behöva säga det, men jag tror faktiskt att dagens politiker behöver lite dagisdiciplin.


Egntligen var min tanke att gå igenom texten ännu en gång och rätta alla stavfel och syftningsfel osv, men jag orkar inte. Slutsatsen blir att om inte jag orkar läsa min egna text så orkar ingen annan det heller, så nu får den se ut som den gör :)

Jag är ingen sån människa som ser något lockande i att stå och laga mat. Ärligt talat tycker jag det är riktigt tråkigt. Men jag har märkt att vad det gäller mat blir jag mer och mer kräsen för var dag som går, så jag måste börja laga min egen mat. Spaghetti och köttbullar har ju alltid varit ett snabbt och enkelt alternativ, men jag är så trött på pasta och potatis så jag inte vet var jag ska ta vägen. Det har alltså lett till att jag har lärt mig laga mat! Från början följde jag slaviskt recepten, men nu går det rätt bra att bara kasta i det man tycker om. Av någon konstig anledning blir det ofta brysselkål. Någon mer än jag som kommit på hur gott det egentligen är?

Hur som helst, här kommer två recept med brysselkål i.

1.
Snitta kryss i brysselkolen och koka i riktigt salt vatten 10-15 minuter. Stek strimmlad bacon under tiden och blanda sedan ned i brysselkolen tillsammans med riven parmesanost och smält smör. Till det valde jag isterband, och jag kan faktiskt inte komma på något som skulle passa bättre till. Tips: Skär skåror i isterbanden innan du steker dem så spricker de inte.




2.
Jag kokade brysselkålen precis som i förra receptet, samtidigt som jag i en annan kastrull kokade ris tillsammans med grönsaksbuljong, hackad lök och trattkantareller. När det var färdigt blandade jag allt och hade i lite parmesanost och smör.

Tyvärr tog batteriet i kameran slut så ni får inte se hur det ser ut. Jag kan däremot lova er att det var riktigt gott!

Igår tog jag med mig min lilla älskade hund till Näsudden så att han fick springa av sig sin energi och bada lite. Det är en oerhört vacker plats, och tillsammans med den sista sommarvärmen (eller är det den första höstsolen?) blev bilderna rätt bra.























"Jaha, och varför finns det inte en enda bild på Kody?" undrar ni nu. Det finns en enkel förklaring. Kody har en egen blogg och där lägger han ut alla bilder på sig själv.

Klicka här för att komma till Kodys blogg

21 grader varmt och gassande sol i slutet av september. Är det normalt? Det enda som påminner om att hösten är på väg är de vackra färgerna på löven.

Jag har inga monster under sängen, och har egentligen aldrig oroat mig speciellt mycket över den saken. För ett tag sen lät det däremot som att jag hade en hel helikopter inne på rummet en kväll när jag hade släkt lampan. När jag tände igen såg jag att jag hade världens största monster-geting hos mig! Den var blodtörstig och satt och stirrade på mig hela natten. Jag var livrädd och vågade inte fånga den. Ni förstår jag har inte hjärta att döda små luddiga djur, trots att de är onda. 



Till mitt försvar lyckades jag få tag i en tidning att slåss med, en handduk att lägga över getingen, hårspray att försvara mig med om den kommer för nära, ett måttband att slåss (?) med, toapapper utan någon speciell funktion och en toffla att leka turkisk morsa med. Till slut lyckades jag få mod till mig att sätta ett glas över getingen och släppa ut den. Då var klockan åtta på morgonen.


Ser ni hur fett stor den var?! Fyller ju halva glaset...


Utanför satt flera av hans kompisar och ville också komma in. De hade nämligen byggt bo precis utanför mitt fönster.

Nu har i alla fall anticimex varit här och dödat dem. Jag ville inte att de skulle dö, jag ville bara att de ska bo någon annan stans! Jag tog nämligen reda på att de är bålgetingar, och de är mycket snällare än vanliga getingar. Dessutom äter de vanliga getingar. Så hellre att man har massa bålgetingar än massa vanliga getingar, för det är tydligen jättesvårt att reta upp en bålgeting så pass mycket att den sticker en. De är tydligen rätt ovanliga, och är vanligast förekommande i Småland, de trivs bäst i områden med mycket ekar. Tur för mig att vi bor på Ekekullen! Jag kanske får fler besök.