God morgon, var jag nära att skriva. ja klockan är ju bara 18.23 så det är säkert många som inte stigit upp än. För mig känns det precis som morgon. Jag är sjuk! Har legat i soffan/sängen hela dagen, för så fort jag rör mig kräks jag. Vågade mig ut med hundarna två gånger, men det var som att springa ett helt maratonlopp. Efter mycket om och men (och ett antal pauser) lyckades jag ta mig upp för trappan, medan svetten bara rann. Härligt. Just nu sitter jag och dricker ett glas blåbärssoppa, vilket är det enda jag fått i mig på hela dagen. Vi får väl se hur länge det stannar i magen.

Dag 1.Þingvellir är dalen på andra sidan sjön jag skrev om i förra inlägget. vi var på en utkiksplats så man såg ner i dalen, och senare satt vi i dalen och åt lunch.


Många som åker hit ställer sig med en fot på var sida om en spricka och säger "ena foten i Europa, andra Nordameria." Det är helt fel! berget jag stod på när jag tod denna bilden är Nordamerika. Sydamerika är höjden som syns längst bort i bilden. Dalen är "ingenting" och marken där består av lava. Så länge man inte har flera kilometer långa ben kan man omöjligt stå på båda plattorna samtidigt.










Jag orkade faktiskt inte läsa informationsskylten som fanns där, men jag antar att sprickan/floden/vad man nu ska kalla det fungerar som fontana di trevi. Önskebrunn! Allt glittrande däri är mynt.

Nu ska jag vila igen. Har riktigt ont i magen efter att ha suttit upp i flera minuter nu :C

Þingvellir

2012 Kommentera
God morgon, var jag nära att skriva. ja klockan är ju bara 18.23 så det är säkert många som inte stigit upp än. För mig känns det precis som morgon. Jag är sjuk! Har legat i soffan/sängen hela dagen, för så fort jag rör mig kräks jag. Vågade mig ut med hundarna två gånger, men det var som att springa ett helt maratonlopp. Efter mycket om och men (och ett antal pauser) lyckades jag ta mig upp för trappan, medan svetten bara rann. Härligt. Just nu sitter jag och dricker ett glas blåbärssoppa, vilket är det enda jag fått i mig på hela dagen. Vi får väl se hur länge det stannar i magen.

Dag 1.Þingvellir är dalen på andra sidan sjön jag skrev om i förra inlägget. vi var på en utkiksplats så man såg ner i dalen, och senare satt vi i dalen och åt lunch.


Många som åker hit ställer sig med en fot på var sida om en spricka och säger "ena foten i Europa, andra Nordameria." Det är helt fel! berget jag stod på när jag tod denna bilden är Nordamerika. Sydamerika är höjden som syns längst bort i bilden. Dalen är "ingenting" och marken där består av lava. Så länge man inte har flera kilometer långa ben kan man omöjligt stå på båda plattorna samtidigt.










Jag orkade faktiskt inte läsa informationsskylten som fanns där, men jag antar att sprickan/floden/vad man nu ska kalla det fungerar som fontana di trevi. Önskebrunn! Allt glittrande däri är mynt.

Nu ska jag vila igen. Har riktigt ont i magen efter att ha suttit upp i flera minuter nu :C
Dag 1. Nessjavellir är ett geotermiskt fält, som ligger i sprickan mellan europeiska och nerdamerikanska plattan. Där har man byggt ett kraftverk som använder energin från vulkanen Hengill (som jag skrev om i förra inlägget) för att tillverka el. Eftersom jag tycker natur är mycket intressantare än byggnader har jag tyvärr ingen bild på det, men jag har massvis med bilder på omgivningarna!


Längs dalen kan man se bäcken av varmt vatten som kommer från kraftverket. Det är riktigt häftigt att det ryker och pyser nästan var man än är på Island. Visste ni att Reykjavík betyder rökviken? När man vet om det hör man det på namnet, men förut har jag inte ens funderat över det.


Trots att Island ser väldigt kargt ut så är det fullt med färgranna små klickar här och var. 


Bakom julia kan man se en bergsrygg, som sträcker längs hela plattans kant, och syns som små öar i sjön bredvid.


Hanna sitter på en av "öarna". Egentligen tänkte jag skriva lite om varför de är där, men jag kommer inte på vad "fault" heter på svenska. Hur som helst är det de som bildas när plattorna rör sig.


Sjön på bilden heter Þingvallavatn efter Þingvellir som ligger på andra sidan. Jag kommer visa bilder på Þingvellir i nästa inlägg. Längs till höger i bilden kan man se en snöbeklädd berstopp. Det är vulkanen Mt. Skjaldbreiður. Den är 10 300 år gammal och är i princip den vulkan som format vår syn på vulkaner. Något jag lärt mig under resan är att vulkaner inte ser ut som vulkaner!

Nesjavellir

2012 En kommentar
Dag 1. Nessjavellir är ett geotermiskt fält, som ligger i sprickan mellan europeiska och nerdamerikanska plattan. Där har man byggt ett kraftverk som använder energin från vulkanen Hengill (som jag skrev om i förra inlägget) för att tillverka el. Eftersom jag tycker natur är mycket intressantare än byggnader har jag tyvärr ingen bild på det, men jag har massvis med bilder på omgivningarna!


Längs dalen kan man se bäcken av varmt vatten som kommer från kraftverket. Det är riktigt häftigt att det ryker och pyser nästan var man än är på Island. Visste ni att Reykjavík betyder rökviken? När man vet om det hör man det på namnet, men förut har jag inte ens funderat över det.


Trots att Island ser väldigt kargt ut så är det fullt med färgranna små klickar här och var. 


Bakom julia kan man se en bergsrygg, som sträcker längs hela plattans kant, och syns som små öar i sjön bredvid.


Hanna sitter på en av "öarna". Egentligen tänkte jag skriva lite om varför de är där, men jag kommer inte på vad "fault" heter på svenska. Hur som helst är det de som bildas när plattorna rör sig.


Sjön på bilden heter Þingvallavatn efter Þingvellir som ligger på andra sidan. Jag kommer visa bilder på Þingvellir i nästa inlägg. Längs till höger i bilden kan man se en snöbeklädd berstopp. Det är vulkanen Mt. Skjaldbreiður. Den är 10 300 år gammal och är i princip den vulkan som format vår syn på vulkaner. Något jag lärt mig under resan är att vulkaner inte ser ut som vulkaner!
Okej, kort inlägg nu. Det måste gå snabbt annars kommer det ta flera år för mig att gå igenom alla platser.

Dag 1. Vi åkte på en väg som får vilket flygplan som helst att kännas som något av jordens tryggaste platser (jag är flygrädd). Senare skulle det visa sig att det var en av Islands bästa vägar vi åkte på. Det var liksom stup ner på någon sida hela tiden, och vägen var så pass smal att man inte ens skulle kunna köra förbi om det stod en människa vid vägkanten. En gång fick vi möte, när det var ett långt stup rakt ner i havet. Jag och Julia satt längst bak, och såg verkligen rakt ner när bussen skulle backa. Sjukt läskigt var det! Julia bara skrek rakt ut och jag kastade mig ner på golvet. Fråga inte varför, jag vet inte själv varför jag trodde det skulle hjälpa. Den här vägen var dessutom asfalterad, något som ingen annan väg på hela Island verkar vara. Tydligen har de bara asfalterade vägar i och i närheten av Reykjavík. Efter den nära-döden-upplevelsen tittade vi på Hengill, en centralvulkan som ligger precis över sprickan mellan den europeiska och den nordamerikanska plattan. 




Hengill

2012 Kommentera
Okej, kort inlägg nu. Det måste gå snabbt annars kommer det ta flera år för mig att gå igenom alla platser.

Dag 1. Vi åkte på en väg som får vilket flygplan som helst att kännas som något av jordens tryggaste platser (jag är flygrädd). Senare skulle det visa sig att det var en av Islands bästa vägar vi åkte på. Det var liksom stup ner på någon sida hela tiden, och vägen var så pass smal att man inte ens skulle kunna köra förbi om det stod en människa vid vägkanten. En gång fick vi möte, när det var ett långt stup rakt ner i havet. Jag och Julia satt längst bak, och såg verkligen rakt ner när bussen skulle backa. Sjukt läskigt var det! Julia bara skrek rakt ut och jag kastade mig ner på golvet. Fråga inte varför, jag vet inte själv varför jag trodde det skulle hjälpa. Den här vägen var dessutom asfalterad, något som ingen annan väg på hela Island verkar vara. Tydligen har de bara asfalterade vägar i och i närheten av Reykjavík. Efter den nära-döden-upplevelsen tittade vi på Hengill, en centralvulkan som ligger precis över sprickan mellan den europeiska och den nordamerikanska plattan.