De bestämmer sig för att ge sig iväg till Cobbler's bay, den största hamnen i området, för att se om de kan göra något där. Det kan de, men det går inte riktigt som de tänkt sig. De hamnar nu i närkamp med soldaterna, och turen som varit på deras sida genom hela kriget börjar svika dem.
Jag älskar denna serien! För er som inte har börjat än heter den första boken Imorgon när kriget kom. De blir bara bättre och bättre för var bok man läser, och det är riktigt svårt att lägga ifrån sig den när man har börjat läsa. Ibland när jag läser blir jag helt panikslagen och måste lägga ifrån mig boken ett par sekunder för att andas så att hjärtat kan lugna ner sig igen. Här är slutet på ett kapitel;
"Enda tecknet på liv var en krämfärgad skåpbil som såg ut att någon gång ha tillhört en elektriker eller rörmokare. Den stod parkerad på en rastplats för långtradare med parkeringsljuset tänt, men eftersom den stod en bit från vägen såg vi den inte förrän vi var nästan jämsides med den. Det dåliga vädret hjälpte ju inte heller upp saken.
Vi kunde ju inget annat göra än öka farten och fortsätta.... (Lite annan text) .... "Det var förmodligen en patrull som tog sig en liten skön tupplur" Sa Homer.
Även om det verkade konstigt trodde vi ändå att det var den troligaste förklaringen. Jag trodde det i alla fall. Det var därför det kom som en fullständig och total överraskning när de grep oss"
Hur kan man sluta ett kapitel så? De i bilen är sex tonåringar som är några av de få som fortfarande är fria efter att Australien blivit invaderat. De är jagade och vet att militärerna skulle göra vad som helst för att få dem röjda ur vägen. Man bara MÅSTE läsa nästa kapitel, oavsett om man missar skolbussen eller jobbet eller något...
En puss och fem hjärtan till Den tredje dagens kyla !
♥♥♥♥♥