När Rickard och jag skulle ta bussen dit var det tydligen bara avstigning, så vi fick snällt vänta på bussen som kom en halvtimme senare. Lite halvfrusna satte vi oss i bussen när den väl kom. Först tog vi en fika med Jolle på Barista. En Chai latte och en frappista vanilj blev det (kunde inte bestämma mig, så jag tog båda.)
Sen gick vi till bion i -20 grader med iskall blåst.
En stor popcorn, stor snacks och stor cola senare hade jag normaltemperatur igen.
Korkad som jag är stänger jag av mobilen på bion (sådana är ju reglerna) och måste därför ringa och väcka mamma vid tolv på natten för att be om pin-koden. Här köper man nämligen bussbiljett med mobilen, och Rickard hade inte tillräckligt med pengar på sin mobil för att köpa två.
I tjugo minuter stod vi i iskylan och väntade. Sen kom vi på att bussen bara går på fredagar, och idag är det tisdag. Det tar ca. 50 minuter att gå hem hit, och Rickards mammas bil har inte lust att starta. När både fingrar, tår, ben och kinder är stelfrusna är jag i stånd att ringa en taxi. Skit samma om de anmäler mig för att jag inte har kontanter att betala med. Sånna smällar får man ta. Böter går ju alltid att betala i efterhand. Men vi kom på att vi inte hade något nummer till taxi.
Till slut ringde vi Rickards pappa, så fick han snällt kliva upp och köra hem oss. Stackarn.
Vid ett var vi hemma. Efter tjugo minuters skrikande/gråtande om mina ömma tår som håller på att tina sitter jag nu med en kopp te och gör ingenting. Tänker inte göra något mer på flera dagar. Bara sova och duscha i så varmt vatten det går. Jag ska aldrig mer gå utanför dörren. Det är så kallt :(
Fett inte värt det. Men jag fick ju i alla fall vara med Rickard, och då är det värt det <3
Hur som helst, filmen är söt, men inte så jäkla bra som alla säger...
Avatar
2008/2009 Kroppen/träning KommenteraNär Rickard och jag skulle ta bussen dit var det tydligen bara avstigning, så vi fick snällt vänta på bussen som kom en halvtimme senare. Lite halvfrusna satte vi oss i bussen när den väl kom. Först tog vi en fika med Jolle på Barista. En Chai latte och en frappista vanilj blev det (kunde inte bestämma mig, så jag tog båda.)
Sen gick vi till bion i -20 grader med iskall blåst.
En stor popcorn, stor snacks och stor cola senare hade jag normaltemperatur igen.
Korkad som jag är stänger jag av mobilen på bion (sådana är ju reglerna) och måste därför ringa och väcka mamma vid tolv på natten för att be om pin-koden. Här köper man nämligen bussbiljett med mobilen, och Rickard hade inte tillräckligt med pengar på sin mobil för att köpa två.
I tjugo minuter stod vi i iskylan och väntade. Sen kom vi på att bussen bara går på fredagar, och idag är det tisdag. Det tar ca. 50 minuter att gå hem hit, och Rickards mammas bil har inte lust att starta. När både fingrar, tår, ben och kinder är stelfrusna är jag i stånd att ringa en taxi. Skit samma om de anmäler mig för att jag inte har kontanter att betala med. Sånna smällar får man ta. Böter går ju alltid att betala i efterhand. Men vi kom på att vi inte hade något nummer till taxi.
Till slut ringde vi Rickards pappa, så fick han snällt kliva upp och köra hem oss. Stackarn.
Vid ett var vi hemma. Efter tjugo minuters skrikande/gråtande om mina ömma tår som håller på att tina sitter jag nu med en kopp te och gör ingenting. Tänker inte göra något mer på flera dagar. Bara sova och duscha i så varmt vatten det går. Jag ska aldrig mer gå utanför dörren. Det är så kallt :(
Fett inte värt det. Men jag fick ju i alla fall vara med Rickard, och då är det värt det <3
Hur som helst, filmen är söt, men inte så jäkla bra som alla säger...